-

Har suttit och tittat igenom gamla bilder idag och hittade en bild på mig och världens finaste, mysigaste häst. Cindy Imp. Eller Ida, som vi kallade henne. Satt och tänkte tillbaka på tiden med henne och det var nog bestämt något av det bästa jag upplevt. Jag och Ida hade något speciellt från första dagen. Hon var jätterädd om sitt huvud och tyckte inte alls om när folk skulle ta på henne grimman, men när jag höll upp den så kastade hon sig i den. Hon var den underbaraste hästen jag ridit och jag saknar henne så jag blir tokig. Jag var jättenära på att köpa henne, men min stallplats sket sig och saker och ting ballade ur. Nu har det gått över 2 år sedan jag träffade henne senast och jag har ingen aning om vart hon befinner sig nu. 
Nu ska ni få vila från min hästpsykos lite.