Rastlös.
It doesn't matter where you're born. It doesn't matter where you come from. It matters where your head is at.
Hittade det där på en polares facebook och jag kan inte säga annat än att det är så sant.
Om bara 18 dagar har jag lämnat Trollhättan och bosatt mig i Köping. Det är dit mitt huvud är på väg. Jag är fortfarande osäker på hela det här, men jag vill ha en nystart. Jag vill komma bort från Trollhättan och alla människor här som bara envisas med att dra ner mig. Det finns helt klart fina människor här med och det finns garanterat dåliga människor i Köping men just nu behöver jag här i från och Köping känns som ett bra alternativ. Jag kanske inte trivs alls och kommer tillbaka till Trollhättan igen om bara något år. Det kan jag ju inte veta nu.
Jag har redan flyttat 20 mil från Falkenberg till Trollhättan för bara 2,5 år sedan och jag vet inte om det blev bättre. Det kanske inte blir bättre förän jag hittar en plats där jag verkligen trivs? Där jag vill leva? Trollhättan kommer nog alltid vara mitt hem eftersom jag är född och uppvuxen några mil härifrån men jag har aldrig bott på ett ställe speciellt länge. Jag har alltid flyttat runt. Min enda fasta punkt i livet har varit pappas hus och det är det enda stället jag vet att jag kommer komma tillbaka till igen och igen.
Folk har sagt till mig att det inte hjälper att fly ifrån sina problem men det är inte det jag gör. Jag försöker bara hitta min plats på den här jorden och just nu är inte min plats här. Säkert inte i Köping heller men det vet jag inte förän jag har testat. Jag tänker fortsätta tills jag hittar mitt. Så är det bara. Att jag håller på att få sammanbrott varje gång jag gör det här spelar ingen roll. Jag är på väg nu. Jag fick mitt lägenhetskontrakt i påskas när jag var uppe och igår skrev en kille på kontrakt för min lägenhet här. Jag måste börja packa, men det tar emot. Det blir ju så verkligt då.
Sluta vela nu, Trixie.
Hittade det där på en polares facebook och jag kan inte säga annat än att det är så sant.
Om bara 18 dagar har jag lämnat Trollhättan och bosatt mig i Köping. Det är dit mitt huvud är på väg. Jag är fortfarande osäker på hela det här, men jag vill ha en nystart. Jag vill komma bort från Trollhättan och alla människor här som bara envisas med att dra ner mig. Det finns helt klart fina människor här med och det finns garanterat dåliga människor i Köping men just nu behöver jag här i från och Köping känns som ett bra alternativ. Jag kanske inte trivs alls och kommer tillbaka till Trollhättan igen om bara något år. Det kan jag ju inte veta nu.
Jag har redan flyttat 20 mil från Falkenberg till Trollhättan för bara 2,5 år sedan och jag vet inte om det blev bättre. Det kanske inte blir bättre förän jag hittar en plats där jag verkligen trivs? Där jag vill leva? Trollhättan kommer nog alltid vara mitt hem eftersom jag är född och uppvuxen några mil härifrån men jag har aldrig bott på ett ställe speciellt länge. Jag har alltid flyttat runt. Min enda fasta punkt i livet har varit pappas hus och det är det enda stället jag vet att jag kommer komma tillbaka till igen och igen.
Folk har sagt till mig att det inte hjälper att fly ifrån sina problem men det är inte det jag gör. Jag försöker bara hitta min plats på den här jorden och just nu är inte min plats här. Säkert inte i Köping heller men det vet jag inte förän jag har testat. Jag tänker fortsätta tills jag hittar mitt. Så är det bara. Att jag håller på att få sammanbrott varje gång jag gör det här spelar ingen roll. Jag är på väg nu. Jag fick mitt lägenhetskontrakt i påskas när jag var uppe och igår skrev en kille på kontrakt för min lägenhet här. Jag måste börja packa, men det tar emot. Det blir ju så verkligt då.
Sluta vela nu, Trixie.
