-

Jag jobbar hela tiden. Varje dag och ibland två jobb på en dag. Jag gillar att jobba men jag har ingen fritid kvar. Jag hinner knappt sova och jag hiner inte blogga. Just nu är jag mitt inne i en period av 19 dagars jobb utan en enda ledig dag. Men äh. Det är okej. 

Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad och titta på lite serier innan jag går och lägger mig. Upp tidigt för att jobba imorgon igen!  

Världen fortsätter snurra och ibland känns det som om jag ska ramla av. Men jag står kvar. Jag håller mig fast. Det är dags att ta tag i allt nu. Har fått en massa tips och trix av farbror blå i hur man unviker stalkers. Blogga står inte med på den listan, men jag behöver skriva av mig ibland. 
Imorgon är jag ledig så jag funderar på att lägga mig ganska strax så jag ka få sova ut. Men först: Varmt te och kolla in ett nytt spel som jag fick på posten idag! Woho. 

Sitter och dricker kaffe i ett försök att vakna innan jag åker till jobbet. Var på Backstage en sväng igår och tittade på fulla männniskor som betedde sig. Alltid lika intressant. Hela kvällen satt jag klistrad framför teven och kollade på hockey. Linköping vann med 3-2 i förlängning. Bra! 





Nej, jobb var det nu ja. Först ska jag springa ned till hemköp och köpa keso. Om nom nom. 

Fittsverige. Det är allt jag har att säga idag. 

Sitter och dricker kaffe för att vakna till och får bara mer och mer ont i magen men det skiter jag i. Har the Cure i högtalarna och det är ren poesi som trots allt muntrar upp mig. Jag kan inte tänka tillräckligt för att formulera korrekta meningar just nu. Jag tror jag ska gå ned och kolla till min tvätt och sedan får det bli träna en sväng innan maten för att fokusera på annat. I somras gick jag ut i skogen och sprang av mig all ilska och bitterhet men det funkar inte längre så vi testar någon annan träningsform. 

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva av mig och sedan tagit bort allt igen. Hur många gånger jag försökt berätta om allt kaos som har hänt det senaste året. Försökt berätta om hur det är att bli stalkad. Försökt berätta om hur det känns att vara rädd och känna sig bevakad 24/7. Att inte våga gå förbi fönstrena i mitt eget hem för att jag är rädd att synas. Jag kan inte berätta allt det där. Jag orkar inte. Jag vill bara lägga allting bakom mig och gå vidare med mitt liv, men det går inte. Jag måste få ett avslut på det. Imorgon ska jag prata med polis nummer 5. Jag orkar inte. 

The Cure kommer till Sverige i sommar. Jag tror ingen av er känner till min kärlek till det bandet. Till de männen. Jag är uppväxt med Cure. De har varit en stor del av mitt liv i 15 år och har format mig till den jag är. Jag har tyvärr aldrig sett dem live förut men den här gången är det inget som kommer kunna stoppa mig. Jag ska se Cure. Jag ska stå och gråta sönder mig till 'Pictures of you', 'Edge of the deep green sea' och 'There is no..if". Det är inget snack om saken. Jag drar till Hultsfredfestivalen och ser Cure. Jag skiter i alla tramsband på Sweden Rock i år. Thats it! 

Den värsta sorgen har börjat lägga sig så jag känner att jag klarar av att börja blogga igen. Jag saknar fortfarande mitt jobb och sötfarbrorn jag tog hand om men jag vet att han har det bra nu och att vi alltid kommer minnas varandra. Att vara personlig assistent till en man med funktionsnedsättningar är det finaste jag någonsin gjort med mitt liv. Att veta att allt jag gjort har hjälpt honom med sitt liv. Att allt jag fortfarande gör är för att förbättra hans framtid. 


Iallafall. Jag var i Stockholm i helgen, igen. Åkte upp och festade med några belgiska pojkar. Folk blev arresterade och det var allmänt kaos en stund. Som vanligt. Jag kom fram till att jag inte gillar Harry B James och att Trollhättan faktiskt är en riktgit bra stad!